Att avslöja Jesu förlorade lärdomar: The Hypodiatessaron

Hypodiatessaron (grekiska: ὑποδιατεσσάρων, "under-evangelier") är en term som används i den tidiga kristna litteraturen för att hänvisa till Jesu ord och läror som inte ingick i de fyra evangelierna. Termen användes för första gången av Origenes av Alexandria på 300-talet e.Kr..

Hypodiatessaron sågs som en samling av material som ansågs vara av mindre betydelse än evangelieberättelserna, men som fortfarande innehöll värdefulla läror och insikter om livet och tjänsten för Jesus. Vissa av dessa talesätt och läror fördes troligen vidare genom muntlig tradition innan de skrevs ner i olika kristna texter.

Begreppet hypodiatessaron är viktigt för att förstå utvecklingen av Nya testamentet och den tidiga kristna traditionen. Det framhäver det faktum att det fanns en rik mångfald av material förknippat med Jesus och hans efterföljare, varav mycket inte kom in i de slutliga evangelieberättelserna. Detta material har gått förlorat med tiden, men det fortsätter att studeras av forskare idag som ett fönster in i den tidiga kristna världen.