Att förstå Pleroma: En guide till dess betydelse och betydelse

Pleroma (plural: plera) är en term som används i olika filosofiska och religiösa traditioner för att beskriva tillvarets fullhet eller helhet. Ordet härstammar från de grekiska orden "plein" som betyder "full" och "hema" som betyder "det som är fyllt".

I kristen teologi syftar pleroma på det fullständiga och perfekta tillståndet i Guds rike, där allt är uppfyllt och försonas. Det förknippas ofta med den eskatologiska tidsåldern av perfektion och återlösning.

I gnosticismen används pleroma för att beskriva det gudomliga riket eller helheten av alla gudomliga varelser och emanationer. I detta sammanhang ses den som källan till all existens och den ultimata verkligheten bortom den materiella världen.

I den jungianska psykologin syftar pleroma på det kollektiva omedvetna, reservoaren av arketyper och minnen som är gemensamma för alla människor och representerar helheten av mänsklig erfarenhet.

Sammantaget betonar begreppet pleroma idén om fullhet, fullständighet och helhet, och förknippas ofta med idén om perfektion eller den ultimata verkligheten.