Ausonius: En mästare i sen romersk poesi

Ausonius (ca 310 – ca 395) var en romersk poet och retoriker, som levde under det sena romarriket. Han föddes i Burdigala (dagens Bordeaux) i Gallien och studerade under den berömda retorikern Gratianus i Rom. Han tjänade som lärare för kejsaren Valentinianus II och blev senare en högt uppsatt tjänsteman i den kejserliga administrationen. Hans verk kännetecknas av deras tekniska skicklighet och deras reflektion av det sena romerska imperiets kulturella och sociala värden. Han var särskilt influerad av verk av Vergilius och Horace, och hans egen poesi behandlar ofta teman som kärlek, vänskap och det mänskliga livets flyktiga natur. (Hymnum de la Moselle), en dikt som hyllar skönheten i Moselfloden och regionen Gallien där han föddes.
* "Elegin om hans hustrus död" (Elegy in Memory of His Wife), en sörjande dikt hans hustrus död, som dog under förlossningen.
* "De tio kungarnas bankett", en lång berättande dikt som berättar historien om en fantastisk bankett som hölls av tio kungar i ett mytiskt land.

Sammantaget anses Ausonius vara en av det sena romerska imperiets viktigaste latinska poeter, och hans verk fortsätter att studeras och beundras för sin tekniska skicklighet och sin insikt i tidens kultur och värderingar.