Dagbrottsbrytning: utvinning av mineraler från jordens yta

Dagbrottsbrytning, även känd som dagbrott, är en typ av gruvteknik där mineralerna utvinns från en grund grop som grävts ner i jordens yta. Denna metod används när mineralfyndigheterna är belägna nära ytan och överlagringen (jorden och berget som täcker fyndigheten) är relativt tunn.

I dagbrottsbrytning gräver gruvarbetarna ett stort hål för att komma åt mineralfyndigheten, och använd sedan tunga maskiner för att ta bort överbelastningen och utvinna mineralerna. Den resulterande gropen kan vara hundratals meter djup och flera kilometer bred.

Gropsbrytning används ofta för kol-, guld- och kopparfyndigheter, såväl som andra mineraler som finns nära ytan. Det är en kostnadseffektiv gruvmetod, eftersom den eliminerar behovet av underjordiska tunnlar och stöd, som kan vara dyra att bygga och underhålla. Dagbrottsbrytning kan dock ha betydande miljöpåverkan, såsom förstörelse av livsmiljöer och vattenföroreningar, om den inte hanteras på rätt sätt.