Den bibliska betydelsen av Gibeon: En stad av bedrägeri och gudomlig intervention

Gibeon är en plats i Bibeln som nämns i Josua 10:1-14 och andra ställen. Det var en stad eller stad belägen i hiviternas område, som var en del av Kanaans land som Gud hade lovat israeliterna.

I Josua 10 bildade kungen av Gibeon, tillsammans med andra kungar i regionen, en allians med kungen av Jerusalem för att strida mot israeliterna. Gibeoniterna bedrog emellertid israeliterna genom att låtsas vara från ett avlägset land och hävda att de var på fredsuppdrag. Israeliterna, som trodde att de hade att göra med utlänningar, slöt ett avtal med gibeoniterna. Senare upptäcktes det att gibeoniterna faktiskt var från Kanaan och hade lurat israeliterna. Trots detta bröts inte fördraget, och gibeoniterna stannade kvar i landet och blev en del av den israelitiska gemenskapen.

Gibeon förknippas också med solen, månen och stjärnorna, eftersom det sägs vara platsen där solen och månen stod stilla under striden mellan israeliterna och amoriterna (Josua 10:12-13). Æ
Idag finns det flera teorier om platsen för Gibeon, med vissa forskare som tyder på att det kan ha varit beläget nära dagens Jerusalem eller i Judeiska öknen. Den exakta platsen för Gibeon är dock inte känd med säkerhet.