Den fascinerande historien och återuppståndet av Pianola, det självspelande pianot

Pianola, även känd som spelarpiano, är ett självspelande piano som använder ett system av rullar för att återge ljudet av ett liveframträdande. Rullarna innehåller perforeringar som motsvarar specifika toner och rytmer, och läses av en mekanism inuti pianot. När rullarna spelas slår hammare på strängarna för att producera ljudet av musiken.
Pianolans historia går tillbaka till slutet av 1800-talet, då uppfinnaren och pianisten Edwin Scott Votey utvecklade det första självspelande pianot. Det var dock inte förrän i början av 1900-talet som tekniken blev allmänt tillgänglig och populär. Under denna tid var pianolor en vanlig syn i hem och offentliga utrymmen, och gav underhållning för människor som inte kunde spela piano själva. ÆPianola upplevde en återväxt i popularitet på 1950- och 60-talen, tack vare insatserna från samlare och entusiaster som bevarade och återställde dessa instrument. Idag är pianolor mycket eftertraktade av både samlare och musiker, och anses vara en viktig del av musikhistorien.
Pianola används också som en term för att beskriva själva notrullarna, som finns i en mängd olika stilar och genrer, från klassiskt till jazz och populärmusik. Dessa rullar är ofta mycket uppskattade av samlare och kan få höga priser på auktion.