Dermobranchiatdjur: Andas under vattnet med hudgälar

Dermobranchiate (från grekiska "derma" som betyder hud och "branchia" som betyder gälar) är en term som används inom zoologi för att beskriva ett djur som har hudgälar eller andas genom sin hud. Denna typ av andning kallas kutan andning.

Hos djur fungerar huden som ett andningsorgan, vilket möjliggör utbyte av syre och koldioxid mellan miljön och blodomloppet. Denna process är avgörande för vattenlevande djur som inte har tillgång till luft, som fiskar, groddjur och vissa reptiler. Huden innehåller specialiserade celler som kallas sensoriska organ som hjälper till att upptäcka förändringar i miljön och reglera andningen. Fisk: Många fiskarter har hudgälar som gör att de kan andas under vattnet. Dessa gälar är uppbyggda av tunna filament av vävnad som extraherar syre från vattnet.
2. Groddjur: Grodor och paddor har hudkörtlar som producerar slem, vilket hjälper dem att andas under vattnet. Huden innehåller också specialiserade celler som kallas "andningsorgan" som gör att de kan byta gaser med omgivningen.
3. Reptiler: Vissa arter av sköldpaddor och krokodiler har hudgälar som gör att de kan förbli nedsänkta i vatten under långa perioder.
4. Insekter: Vissa insekter, som dykklockaspindeln, har hudgälar som gör att de kan andas under vattnet. Dessa gälar består av specialiserade celler som extraherar syre från vattnet. På det hela taget har dermobranchiatdjur utvecklat unika anpassningar som gör att de kan överleva i vattenmiljöer utan tillgång till luft.