Exilarchens betydelse i den talmudiska babyloniska judendomen

Exilarch (hebreiska: אכסלאר, Akhsalar) var en titel som användes i det judiska samhället i Babylon under den talmudiska perioden (3:e till 600-talen e.Kr.). Den hänvisade till chefen för den judiska akademin eller yeshiva i Babylon, som var ansvarig för att undervisa och tolka judisk lag.

Exilarchen ansågs vara den andlige ledaren för den judiska församlingen i Babylon och utsågs av de judiska myndigheterna i Babylon. Han spelade en viktig roll för att upprätthålla den judiska traditionen och se till att den judiska lagen iakttogs korrekt. Exilarchen var också involverad i utvecklingen av judisk liturgi och seder, och hans beslut respekterades av judar i hela den talmudiska världen. Det återspeglar det faktum att den judiska församlingen i Babylon levde i exil och att exilarchen var en ledare som hjälpte dem att behålla sina traditioner och identitet trots deras fysiska avstånd från landet Israel.