Förstå ablativt kasus och ablaut i språket

Ablativ är en grammatisk term som hänvisar till en typ av kasus eller ordform som används på vissa språk, inklusive tyska och latin. På dessa språk används ablativ kasus för att indikera med vilka medel en handling utförs, eller utgångspunkten eller ankomsten för en handling.

På tyska används det ablativa kasuset vanligtvis efter vissa verb, som "gehen" ( att gå) eller "kommen" (att komma), för att ange rörelseriktningen eller startpunkten för en handling. Till exempel:

* Ich gehe nach Hause. (Jag går hem.)
* Er kommt aus Berlin. (Han kommer från Berlin.)

På latin användes ablativ kasus för att ange med vilket medel en handling utförs, eller utgångspunkten eller ankomsten för en handling. Det användes också för att ange föremålet för en preposition. Till exempel:

* Agamus pecuniam. (Låt oss köpa pengar.)
* Ego amo libros. (Jag älskar böcker.)

Uttrycket "ablaut" kommer från det latinska ordet "ablatum", som betyder "bortfört". Det används för att beskriva den ljudförändring som sker på vissa språk, inklusive tyska och engelska, där en proto-indoeuropeisk *b- blir en *p- eller *t- i vissa sammanhang. Denna ljudförändring är känd som Grimms lag.

Till exempel, på tyska, kommer ordet "fader" (Vater) från den proto-indoeuropeiska roten *ph2ter-, som blev *pater- på latin och *vater- på tyska . Denna förändring är ett exempel på ablaut.