Förstå avbrott i operativsystem

Avbrott är en mekanism som gör att operativsystemet kan pausa eller avbryta ett pågående program och hantera en händelse eller uppgift som kräver omedelbar uppmärksamhet. När ett avbrott inträffar, slutar CPU:n att köra det aktuella programmet och hoppar till en speciell rutin som kallas en avbrottshanterare eller avbrottstjänstrutin (ISR) för att hantera händelsen.

Det finns många typer av avbrott, inklusive:

1. Hårdvaruavbrott: Dessa utlöses av hårdvaruenheter som tangentbordstryckningar, nätverkspaket eller timerutgångar.
2. Programvaruavbrott: Dessa utlöses av programvaruhändelser som systemanrop eller funktionsanrop.
3. Avbrott från externa enheter: Dessa utlöses av externa enheter som timers, räknare eller sensorer.
4. Avbrott från interna enheter: Dessa utlöses av interna enheter som tangentbordet, musen eller nätverksgränssnittet.

Avbrott är en viktig del av operativsystem och används för att hantera en lång rad uppgifter, inklusive:

1. Systemhantering: Avbrott kan användas för att hantera systemresurser som minne, CPU-tid och I/O-enheter.
2. Användarapplikationer: Avbrott kan användas för att hantera användarförfrågningar som tangentbordstryck, musklick eller nätverkspaket.
3. Hårdvaruhantering: Avbrott kan användas för att hantera hårdvaruenheter som diskenheter, skrivare och nätverksgränssnitt.
4. Felhantering: Avbrott kan användas för att hantera fel och undantag som uppstår under programexekveringen.

Avbrott är ett viktigt begrepp inom datavetenskap och används i ett brett spektrum av applikationer, inklusive inbyggda system, realtidssystem och generella operativsystem system.