Förstå nyckelordet "förutsätter" i Haskell-funktioner

Nyckelordet `antar` i Haskell används för att specificera en förutsättning eller ett antagande som måste vara sant för att funktionen ska vara tillämplig. Med andra ord, det specificerar ett villkor som måste gälla innan funktionen kan anropas.

Tänk till exempel på följande funktion:
```
f :: Int -> Int
f x = x + 1
```
Denna funktion tar ett heltal `x` och returnerar dess efterföljare (dvs. `x + 1`). Denna funktion är dock inte tillämplig om `x` är negativ, eftersom resultatet av `x + 1` också skulle vara negativt. För att specificera detta antagande kan vi använda nyckelordet `förutsätter`:
```
f :: Int -> Int antar (x >= 0)
f x = x + 1
```
Nu kan funktionen `f` bara anropas med positiva heltal, och om ett negativt heltal skickas som ett argument kommer kompilatorn att skapa ett fel.

På liknande sätt kan vi använda nyckelordet `antar` för att specificera andra antaganden eller förutsättningar som måste vara sanna för att en funktion ska vara tillämplig . Till exempel:
```
g :: Int -> Int antar (jämn x)
g x = x + 1
```
Denna funktion tar ett heltal `x` och returnerar dess efterföljare, men bara om `x` är jämnt. Om `x` är udda kommer kompilatorn att visa ett fel.

Sammanfattningsvis används nyckelordet `antar` i Haskell för att specificera antaganden eller förutsättningar som måste vara sanna för att en funktion ska vara tillämplig. Det tillåter oss att uttrycka begränsningar för de indatavärden som en funktion kan acceptera, och kan hjälpa till att förhindra fel och förbättra tillförlitligheten hos vår kod.