Informalism: En filosofisk och konstnärlig rörelse som avvisar tradition

Informalism är en filosofisk och konstnärlig rörelse som växte fram på 1960- och 1970-talen, särskilt i Frankrike och USA. Den kännetecknades av ett förkastande av traditionella former av konst och filosofi, samt fokus på det vardagliga och det vardagliga.

Informalismen förkastade idén om en enda, objektiv sanning och betonade istället individens subjektiva upplevelse. Den avvisade också idén om ett fixerat, essentiellt jag och betonade istället identitetens flytbarhet och föränderlighet.

I konsthänseende kännetecknades informalismen av ett förkastande av traditionella former som måleri och skulptur, och omfattade istället mer efemära och vardagliga material som t.ex. som fotografi, film och performancekonst. Informalistiska konstnärer använde ofta okonventionella material och tekniker, såsom slumpmässiga operationer och hittade föremål, för att skapa sina verk.

Informalism hade ett betydande inflytande på samtidskonst, särskilt på 1980- och 1990-talen, då den återupplivades och omtolkades av en ny generation konstnärer . Det påverkade också andra områden som filosofi, litteratur och musik.

Några nyckelfigurer förknippade med informalism inkluderar:

* Jean-Paul Sartre och Simone de Beauvoir (filosofi)
* Andy Warhol och Robert Rauschenberg (konst)
* John Cage och David Tudor (musik)
* Allen Ginsberg och William S. Burroughs (litteratur)

Informalism ses ofta som en reaktion mot det moderna samhällets stelhet och konformitet, och som ett sätt att utmana traditionella föreställningar om konst och identitet. Det fortsätter att påverka den samtida kulturen och är fortfarande en viktig referens för konstnärer, filosofer och tänkare idag.