Mätning av vätskeegenskaper med en barocyklonometer

Barocyklonometer är en enhet som används för att mäta trycket och densiteten hos vätskor, särskilt i havet. Det är i huvudsak en kombination av en barometer (som mäter tryck) och en cyklometer (som mäter en vätskas rotation).

Barocyklonometern består av en ihålig cylinder fylld med en vätska, såsom vatten eller kvicksilver, och förseglad i båda ändar. Cylindern är ansluten till en tryckgivare och en roterande pulsgivare. När vätskan strömmar genom anordningen, mäts vätskans tryck och densitet av trycksensorn respektive rotationsgivaren.

Den roterande givaren mäter vätskans rotation när den strömmar genom anordningen, vilket möjliggör beräkning av vätskans hastighet och volymflöde. Genom att kombinera dessa mätningar med tryckdata från trycksensorn kan barocyklonometern ge en fullständig bild av vätskans egenskaper, inklusive dess densitet, viskositet och flödeshastighet.

Barocyklonometrar används vanligtvis inom oceanografi för att studera havsströmmar och deras effekter på marina miljön. De används också inom andra områden, såsom hydrologi och meteorologi, för att mäta vätskors rörelse i floder, sjöar och atmosfäriska system.