Polearms historia och utveckling

En polarm är en typ av vapen som består av ett långt handtag med en vass spets eller ett blad fäst i ena änden, och ett spjutliknande huvud fäst i den andra änden. Huvudet är vanligtvis tillverkat av metall och är designat för att stöta eller hugga, medan handtaget kan vara tillverkat av trä, metall eller andra material.

Polevapen var populära i Europa medeltida och renässansen, särskilt bland infanterisoldater och riddare. De användes för både slagfältsstrid och duellering, och var effektiva mot både pansar- och obepansrade motståndare. Några vanliga typer av polarmar inkluderar lansen, hellebarden och gäddan. I modern tid är polarmar inte lika vanliga som vapen, men de fortsätter att användas i historiska återskapningar och som ceremoniella föremål. Dessutom använder vissa kampsporter och idrottsorganisationer polarmar som träningsredskap eller tävlingsvapen.