Pretorernas betydelse i antikens Rom

Pretor (plural: praetores) är ett latinskt ord som syftar på en högt uppsatt magistrat eller guvernör i antikens Rom. Termen härstammar från det latinska ordet "prae", som betyder "före" och "tores", som betyder "väktare" eller "beskyddare".

I det antika Rom valdes pretorer av folket för att fungera som domare som skulle övervaka olika aspekter av det romerska livet, såsom rättskipning, förvaltning av offentliga finanser och styrning av provinser. Det fanns flera typer av pretorer i det antika Rom, inklusive:

1. Pretor urbanus: Detta var den högsta rangen av pretor, ansvarig för att övervaka staden Rom och dess administration.
2. Pretor peregrinus: Denna typ av pretor övervakade frågor relaterade till utrikesfrågor och styrning av provinser utanför Italien.
3. Pretor praetorio: Denne pretor tjänstgjorde som ställföreträdare för kejsaren och var ansvarig för att övervaka det kejserliga hovet och rättskipningen.
4. Pretor iudiciarius: Denna pretor var ansvarig för att övervaka rättsväsendet och presidera över domstolar. sten till högre politiska ämbeten, såsom konsulatet eller den kejserliga tronen.