The Forgotten Concept of Deodands: A Medieval Legal Term for Punishment and Retribution

Deodand var en medeltida juridisk term som användes i England och andra delar av Europa, som hänvisade till föremål eller djur som förverkades till kronan eller en herre som en form av straff eller vedergällning för ett brott eller fel. Termen härstammar från de fornengelska orden "död" och "hand", som betyder "dödens hand" eller "det som bringar döden."

I straffrättsliga sammanhang var deodands föremål eller djur som ansågs vara bidragande till att orsaka en persons död. Till exempel, om en person dödades av ett vapen eller ett djur, kan själva vapnet eller djuret betraktas som en deodand och skulle förverkas till kronan eller herren som straff för brottet.

Begreppet deodands användes i det medeltida England för att skaffa intäkter för kronan och för att avskräcka brottslig verksamhet. Bruket att förverka deodands sågs också som ett sätt att straffa ägaren till föremålet eller djuret som orsakade dödsfallet, även om de inte var direkt inblandade i brottet.

Med tiden minskade användningen av deodands som en form av bestraffning, och konceptet gick ur bruk i modern tid. Termen används dock fortfarande i vissa juridiska sammanhang för att hänvisa till föremål eller djur som anses vara avgörande för att orsaka skada eller död.