The Forgotten Empire of Tangut: En medeltida stat i nordvästra Kina

Tangut (kinesiska: 唐ût; pinyin: tángūt) var en medeltida stat som existerade från 1000- till 1200-talet i det som nu är nordvästra Kina och Gansuprovinsen. Tangutfolket var en tibeto-burmansk etnisk grupp som talade ett språk relaterat till modern tibetanska och burmesiska.

Tangutriket, även känt som västra Xia (kinesiska: 西夏; pinyin: xīxià), grundades 982 e.Kr. av kejsar Taizong från Tangut, som förklarade sig självständig från den norra Songdynastin. Imperiet nådde sin höjdpunkt under kejsar Renzong av Tanguts regeringstid (1028-1063 e.Kr.), då det kontrollerade ett stort territorium som sträckte sig från dagens Gansu-provins till delar av dagens Xinjiang och Inre Mongoliet.

Tangutriket var känt för dess unika kultur, som blandade inslag av tibetansk buddhism, kinesisk konfucianism och centralasiatiska nomadtraditioner. Tangutfolket var skickliga i metallbearbetning, vävning och papperstillverkning, och deras hantverkare producerade invecklade skulpturer, målningar och keramik.

Men imperiet sjönk under 1200-talet på grund av interna stridigheter, mongoliska invasioner och miljöfaktorer som torka och svält. År 1227 e.Kr. erövrade mongolerna under Genghis Khan Tangutriket, vilket markerade slutet på dess självständighet. Tangut-språket och kulturen har i stort sett försvunnit med tiden, men deras arv kan fortfarande ses i regionens arkitektur, konst och litteratur.