Understanding Kenosis: The Self-Emptying of Jesus Christ

Kenosis (från det grekiska ordet κενωσις, som betyder "tömma") är en term som används inom kristen teologi för att beskriva Jesu Kristi självtömning eller ödmjukelse. Det syftar på tanken att Jesus som Guds Son tömde sig på sina gudomliga krafter och antog mänsklig gestalt och begränsningar för att lida och dö på korset för mänsklighetens frälsnings skull.

Begreppet kenosis bygger bl.a. flera ställen i Nya testamentet, däribland Filipperbrevet 2:6-8, där det står: "Vem, som i Guds gestalt, ansåg att det inte var ett rån att vara lika med Gud: men han gjorde sig utan rykte och tog på sig honom en tjänares gestalt och gjordes till människors liknelse. Och efter att ha hittats som en människa, ödmjukade han sig och blev lydig intill döden, ja, korsets död."

I detta ställe beskrivs Jesus som att ha varit "i Guds form" (d.v.s. ha samma natur och egenskaper som Gud) men valt att tömma sig från den härligheten och anta formen av en människa och utsätta sig för mänskliga livets begränsningar och lidanden. Denna självtömning ses som ett nödvändigt steg för att Jesus ska kunna identifiera sig med mänsklighetens kamp och offra sig själv som ett offer för deras synder.

Begreppet kenosis har utvecklats och utforskats på olika sätt genom kristen teologi och andlighet. , men det förblir en central aspekt av den kristna förståelsen av Jesu uppdrag och budskap.