Vad är fixturer inom mjukvaruutveckling?

Inom mjukvaruutveckling är en fixtur en testdubbel som används för att ersätta ett verkligt objekt eller system för att isolera enheten som testas. En fixtur är vanligtvis ett skenobjekt som efterliknar beteendet hos det verkliga objektet, men kan anpassas för att bete sig annorlunda för teständamål.

Om du till exempel testade en metod som interagerar med en databas kan du använda en fixtur för att tillhandahålla en skendatabas istället för den riktiga. Detta gör att du kan testa metoden oberoende av databasen och säkerställa att den fungerar korrekt även när databasen inte är tillgänglig eller inte fungerar som den ska. Fixtures används ofta i enhetstestning för att isolera enheten som testas från externa beroenden, såsom databaser , filsystem eller nätverksanslutningar. Genom att använda fixturer kan du skriva tester som är mer tillförlitliga, snabbare och enklare att underhålla.

Här är några viktiga fördelar med att använda fixturer i dina test:

1. Isolering: Fixturer låter dig isolera enheten som testas från externa beroenden, vilket gör det lättare att identifiera och åtgärda problem relaterade till enheten.
2. Återanvändbarhet: Fixturer kan återanvändas över flera testmetoder, vilket sparar tid och ansträngning jämfört med att skapa ett nytt skenobjekt för varje test.
3. Konsistens: Fixturer säkerställer att samma beteende används i alla tester, vilket hjälper till att upprätthålla konsekvens och undvika oväntade resultat.
4. Hastighet: Fixturer kan påskynda din testprocess genom att minska mängden tid som läggs på att ställa in och riva ner externa beroenden.

Sammanfattningsvis är fixturer ett kraftfullt verktyg för enhetstestning som kan hjälpa dig att isolera enheten som testas, öka återanvändbarheten, säkerställa konsistens och påskynda din testprocess.