Vad är textualism?
Textualism är en metod för lagstadgad tolkning som betonar den bokstavliga innebörden av orden i en stadga, utan att ta hänsyn till lagstiftarnas avsikt eller konsekvenserna av en viss tolkning. Detta förhållningssätt till tolkning fokuserar på det skrivna ordet och ger liten vikt åt yttre faktorer som lagstiftningshistoria eller politiska överväganden.
Textualister hävdar att innebörden av en stadga kan urskiljas från själva orden, utan hänvisning till externa källor eller tolkningsverktyg. De anser att lagen ska tillämpas som den är skriven, och att domare inte ska påtvinga lagen sina egna åsikter eller policyer. Istället bör de tillämpa lagen som den är skriven, oavsett konsekvenserna.
Textualism har förknippats med konservativa rättsforskare och domare, som hävdar att den ger en mer begränsad och förutsägbar roll för domare i tolkningen av stadgar. Kritiker av textualism hävdar å andra sidan att den kan leda till absurda resultat och undergräva lagens syfte.
Några exempel på textualism inkluderar:
1. Högsta domstolens beslut i United States v. Lopez (1995), som ansåg att lagen om vapenfria skolzoner var grundlagsstridig eftersom den överskred kongressens makt enligt handelsklausulen. Domstolen tolkade stadgan utifrån dess bokstavliga språk, utan att beakta lagens bredare politiska konsekvenser.
2. Högsta domstolens beslut i District of Columbia v. Heller (2008), som slog fast att det andra tillägget skyddar en individuell rätt att behålla och bära vapen. Domstolen tolkade texten till ändringen utifrån dess enkla innebörd, utan att ta hänsyn till avsikten hos upphovsmännen eller konsekvenserna av en annan tolkning.
3. Högsta domstolens beslut i National Federation of Independent Business v. Sebelius (2012), som ansåg att Affordable Care Acts krav på att vissa arbetsgivare tillhandahåller sjukförsäkring till sina anställda översteg kongressens makt enligt Commerce Clause. Domstolen tolkade stadgan utifrån dess bokstavliga språk, utan att beakta lagens bredare politiska konsekvenser.
4. Högsta domstolens beslut i Gundy v. United States (2019), som slog fast att Sex Offender Registration and Notification Acts retroaktiva tillämpning på vissa sexförbrytare var grundlagsstridig. Domstolen tolkade stadgan utifrån dess enkla betydelse, utan att ta hänsyn till kongressens avsikt eller konsekvenserna av en annan tolkning.
Sammanfattningsvis är textualism en metod för lagstadgad tolkning som betonar den bokstavliga innebörden av orden i en stadga, utan att ta hänsyn till lagstiftarnas avsikt eller konsekvenserna av en viss tolkning. Det har förknippats med konservativa juridiska forskare och domare, som hävdar att det ger en mer begränsad och förutsägbar roll för domare i tolkningen av stadgar. Kritiker av textualism hävdar dock att den kan leda till absurda resultat och undergräva lagens syfte.